Hon är bara lite sjuk

Varje år drabbas miljarder människor av förkylningen. Förkylning drabbar dig som är människa, dig som glömmer att tvätta händerna, som slickar på lyxstolpar utomhus, går utan skor när du egentligen borde ha dom på dig, eller dig som rullar dig i snö utan att basta efteråt. Vanliga symptom är hosta, kittel i halsen eller näsborrarna, snuva och det som kommer innan någon säger prosit åt dig. Sjukdomen går att bota. och det gör du genom att vila. Genom att ta ledigt ett par dagar från jobbet eller skolan, om du går i en sådan. Och sedan tar du ledigt ytterligare en dag, för att du tycker att du förtjänar det.

Varje år drabbas upp mot 500 miljoner människor i malaria. Inte fullt så många som i förkylningen. Och det handlar inte om att du är dålig på att tvätta händerna, att du slickar slicka på lyxstolpar, det kan du göra bäst du vill, eller rullar i snö. Malaria sprids av myggor och det dör faktiskt 1,5 miljoner människor i det varje år. Symptomen är ungefärliga desamma som en förkylnings. Skillnaden är bara att you may die. 

Jag klev in i butiken och en av tjejerna som också jobbar här, kommer fram för att presentera sig. Hon hostar och jag frågar henne om hon är förkyld. Hon svarar "Yes, I just need to go home and get some sleep. It's just some malaria". Hon är bara lite sjuk. här kan jag väl inte annat än att hålla med om att det är lite av en kulturchock att komma till Nigeria. Inte människor, eller miljön för mig. Men just sättet att se på sådant som sjukdomar. 

Ett av allt

Jag tar en stol, en ipod, en banan och 1,5 liter vatten och sätter mig under den sol som gör att fläkten inne på kontoret kämpar som den gör. Det är lunch, jag är den ända som går ut i den gassande värmen för att äta. Att sitta där innebär att man måste dricka mycket vatten, ca 1,5 liter/ halvtimme, och det innebär att man måste kissa väldigt ofta. Hur mycket jag än kissar tyckts trycket på min blåsa aldrig minska.

Det är en annan sida av Nigeria som låter mig kika in genom sin dörrspringa idag. På kontoret känner jag av den svaga blåsten från fläkten som tappart kämpar med att göra luften inne på kontoret mindre varmt. Bläddrar igenom filerna och skriver rapporterna. Rapporterna om barnet som är HIV - positiva och övergivits vid sidan av en bil, eller om barnet som hade en för ung mamma, eller om barnet som ingen vet var hen kom ifrån.

Quintessence

Ainos konsthandel är fylld av fina hantverk, kläder som möbler, böcker till kammar. Nigeriansk folkmusik hörs i bakgrunden och ljudet av sopkvastar hörs diskret i bakgrunden. Idag är det inte fullt lika varmt som igår, solen skyms av moln på himlen och termometern väger upp mot 29 grader. Jag har själv också sopat, hjälpt till med biljetter inför den foundrasing som kommer att hållas på lördag med cocktails och gott sällskap, en foundrasing för barnhemmet Euorobodo house. Jag har också fått utöva kreativitet, såsom att skissa på afrikanska klänningar i one- size. Det är nytt för mig. Allt är nytt för mig. Men till er alla som tror att Lagos inte är något värt att uppleva - där har ni fel. Nigeria är fyllt av varma människor, vacker kultur och en rik historia. Och jag har inte ens hunnit uppleva mycket av Nigeria än. Människor finns det gott om, cirka 18 miljoner i Lagos innerstad. 

Polisen som ännu inte har ersatts

ONÖDIG ARBETSKRAFT I LAGOS? Vi åker in med bilen genom the entrance gate to park view estate och framför bilen håller en man, iklädd sin polisuniform, upp en handgjord skylt med texten "GO". Skylten är grön och han vänder den mot oss för att signalera att vi kan passera. Vi är den ända bilen som åker på gatan. Jag ser ut genom det bakre fönstret på bilen och ser att baksidan av skylten är röd och har stora handmålade bokstäver som tillsammans bildar ordet "STOP". Skylten hålls upp av en pinne från djungeln och pinnen hålls upp av mannen som efter att vi passerat suckar, säckar ihop och ser drömmande ut över staden. Hur lång tid kommer det ta innan han blir av med jobbet, eller kommer han bli av med jobbet och kommer han då ersättas av dem där nya, moderna stoppljusen som nu fort sprider sig över staden?

Bilder från min lilla tur i Istanbul

Där promenerade jag runt. 6am var hundra galna festhästar på väg hem efter en galen lördag på stan, några kaféer öppnade, några unga och pigga - fortfarande fulla - gick dit för att äta frukost. Som att inte den där kebaben dom tryckte i sig tio minuter tidigare på andra sidan gatan var tillräckligt mättande. Det stället stängde nu. Personalen byttes ut mot ett tiotal städare som sopade gatorna runt the main squere. Jag promenerade till gatornas slut, undvek dem jag skulle undvika. Och avslutade med en turkisk chai på ett alldeles för dyrt, men trevligt café.

Planté på Lagos street

Pojken har nu suttit med sin cheese puff i över tio minuter, anledningen till att han ännu inte ätit upp den kan vara för att bilen hoppar fram på Lagos street, och slår ur cheese puffen ur handen varje gång den närmar sig munnen. 

Vägarna utanför city är minst lika förstörda som regeringen. Fascinerat ser jag ut över regnskogen intill vägen, med tjocka murar av grönska som skyddar regnskogens liv från nyfikna turister som jag. Här inne gömmer sig allt från ormar, stora nog att svälja dig, till lejon, tigrar och tjuvjägare som snart sålt så många djur att skogen snart är tom och dom står ensamma kvar. Samuel räcker mig tygkassen med min lunchlåda, och med lilla Samuel hängandes över ena armen, lunchen i andra och en bil som flyger från hål till hål kämpar jag med att få i mig min kokade Planté i munnen. Det är en enorm banan, cirka fyra bananer i en. Det finns tre sätt att tillaga den - fritera, koka eller i ugn. Efterrätt till lunch. barnet har somnat. Mr. Samuel, chauffören, och jag talar glatt om allt mellan himmel och jord men plötsligt inser vi att trafiken slutar röra på sig. 

OBS: Har ingen bild på den enorma bananen. För att ge er en uppfattning så länge:


NU: Något har hänt, det finns inte mycket att göra än att stänga av bilen och ta det lugnt. Jag hade förväntat mig värre, men vår 5 timmar långa hemresa var trevlig och som en av Lagos få ljushyade möttes jag av flertalet nyfikna blickar, leenden och blev inte kidnappad en enda gång. Har inte fått malaria än heller, kan jag väl tillägga.

---- 

Kan tillägga att på resan till Eruobodo house igår morse såg vi en stor brand någon kilometer från vägen, det visade sig vara husbränder. Och vägstoppet berodde på två lastbilar som krockat. Vad jag vet hittades inga döda.