Ett fyllo på världsresa

Förta mannen var nog alkotest. Flaskans innehåll ekade i glaset, klinkades ned. Den skulle dämpa flygrädslan. Kompisen var full. Det är lugnt, tänker jag, bara åtta timmar kvar till Etiopien. Där klev jag av och möttes av dessa varma leenden jag inte sett sedan Nigeria, dessa genuint glada människor. Jag har inget visa, vilket behövs för att vandra runt utanför flygplatsen. Jag nöjer mig därför med att njuta av utsikten från ett högt torn och den vackra solnedgången nedanför flygplanets vingar. Vidare mot Togo, är det kväll eller är det morgon? Lunch eller middag? Frukost kanske? En billig biljett innebär en resa genom två afrikanska länder och två mellanstopp i Brasilien för att komma till sao Paulo. Nattetid. Springer förvirrat omkring utanför flygplatsen och letar efter en buss till nästa flygplats. Där! Nehej. En kvälls-sightseeing, på plats vid coghonas sedan 6 timmar tillbaka. Dom förvirrade tiderna gjorde att jag åt min frukost 3 am. Jag besökte stol efter stol och våning efter våning där jag spenderat en timme sovandes med jämna mellanrum. Håll dig vaken för Guds skull. Nu är jag det och ska på sista planet, inrikesflyget not maringa. Två dagar senare. 

Bli inte invalid. Visdomsord från Länsförsäkringar

PÅ VÄG TILL BRASILIEN. Jag ska i alla fall komma ihåg att ta med byxor. Det var tanken som snurrade runt i huvudet förr gången jag satt här på Arlanda. Jag valde att kringla mig runt den visdomen jag överkom idag. Jag valde klänning som extra ombyte. Byxorna som sprack för tre månader sedan lagade jag igår. Nu måste jag vända på varenda krona. Länsförsäkringar har snott alla mina pengar. Bara du inte blir invalid, sa killen i telefonen, så är det cool. Tack, schysst, grymt...

Vad menar du med att du inte kan checka in mig? Helvete. Han knappar ringer, vi utbyter förvirrade blickar. Men vänta, ska du till Etiopien? Nej, Brasilien. Men här står togo? Jag vet, och jag ska inte dit heller... Två dygn, fyra mellanlandningar och ett inrikesflyg. Nej jag ska inte åka tåg! Togo sa jag. Tillslut får jag gå till specialbagage för att lämna min ryggsäck. Incheckad. Jag behöver inte stämma bolaget, fan vad skönt. Inte idag, hade inte orkat. 

Bagageklisterlappen får inte sitta på passet! Det är en värdehandling. Wow! Chilla mannen, det var han i kassan som satte den där. Ja, men han suger. Fick jag dom svar. 

Min kjol är fortfarande hel, väskan är inte stulen, tio minuter. Nu ska jag åka halva världen, om två dagar. Då ska jag vara framme. Nu, nu ska jag kissa, och sen, sen ska jag dricka vätseersättning och ställas inför dagens svåraste beslut: hallonsmak eller vinbärssmak?