Förta mannen var nog alkotest. Flaskans innehåll ekade i glaset, klinkades ned. Den skulle dämpa flygrädslan. Kompisen var full. Det är lugnt, tänker jag, bara åtta timmar kvar till Etiopien. Där klev jag av och möttes av dessa varma leenden jag inte sett sedan Nigeria, dessa genuint glada människor. Jag har inget visa, vilket behövs för att vandra runt utanför flygplatsen. Jag nöjer mig därför med att njuta av utsikten från ett högt torn och den vackra solnedgången nedanför flygplanets vingar. Vidare mot Togo, är det kväll eller är det morgon? Lunch eller middag? Frukost kanske? En billig biljett innebär en resa genom två afrikanska länder och två mellanstopp i Brasilien för att komma till sao Paulo. Nattetid. Springer förvirrat omkring utanför flygplatsen och letar efter en buss till nästa flygplats. Där! Nehej. En kvälls-sightseeing, på plats vid coghonas sedan 6 timmar tillbaka. Dom förvirrade tiderna gjorde att jag åt min frukost 3 am. Jag besökte stol efter stol och våning efter våning där jag spenderat en timme sovandes med jämna mellanrum. Håll dig vaken för Guds skull. Nu är jag det och ska på sista planet, inrikesflyget not maringa. Två dagar senare.
No comments:
Post a Comment