Bogobiri

Palmvine & Joint. Säger skylten bakom fläkten som snurrar så göt att det dånar i mina öron. Här är ganska tomt i kväll, fredag som för mig ofta betyder HELG NU JÄKLAR SKA JAG HA KUL! Betyder här något i stil med; I kväll ska jag till kyrkan och upp till jobbet i morgon igen. Stolarna betraktar mig, iakttar mig. Stora trädstammar med skulpturer på, en levande skulptur här på Bogabiris uteplats. Livemusiken höjs och snart kan jag inte längre höra fläkten. Jag vill ta upp min digitalkamera och ta en foto av palmvine & joint, men kameran fungerar inte? Vad nu då, tänker jag och upptäcker att jag laddade batteriet men glömde att stoppa i batteriet. En kamera utan batteri är inte en så himla effektiv kamera. Det var ju typiskt. Baren är ett hotell, baren är en klubb och baren är ett galleri. Och baren är en resturang. Uteplatsen har stockar som stolar och snäckor på väggarna, som går i nyanserna vitt och beige. Det ska forma någon typ av bild men jag sitter på tog för nära för att lista ut vad det ska föreställa. Marken är klädd i stenplattor och ganska jämna är dom, till skillnad från marken på vägen utanför denna multi-bar. Jag vill äta, jag vill äta en till middag och denna gång inget nigeriansk, jag vill ha snabbmat. Chicken Republic är relativt folktomt det med och dra mig baklänges vilka starka kycklingvingar! Ögon, öron, näsa och mun brinner av chili och kolsyran gör inte alls saken bättre. Jag promenerar hem, jag promenerar i vad jag ville skulle vara svalkande men som i själva verket är mer hettande. Trots sent in på natten är värmen slående. 

Bilden förresten, hur läskigt med det genomskinliga ansiktet?