Centrerat i handeln står en man och spelar vinylskivor, jazzen svänger melodiskt i mina och säker alla andras öron också. 60 tals jazz i väst- afrikanskt stuk. Oslagbar kombination på the jazzhole. Jag ser stora varma leenden bana väg för mina fötter, munnen talar till vinylmannen och jag gillar honom starkt. Blicken vandrar från honom till bokhyllan fylld av internationella tidningar som NY Times, Vouge och playboy. Special edition. Under mina nedtrampade orangea flipflops rör sig ett beige, rutat stengolv i motsatt riktningar från vad jag går. Men där framme tvingar en stor grön massa golvet från att sluta vandra. En vägg, en yrkesfiende i motsatt riktning reser sig högt mot skyn. Klädd i klassiskt mönstrade trähyllor gjorda på ett par träd, kanske ett tjugotal om det är dem små träden utanför, kanske ett tiotal om det är dom där enorma kastanjeliknande träden som sträcker sig längs Osborne Road. Böckerna handlar om allt från Google till Nigerias främsta poeter.
Boken som toppar boklistan heter 'The holy bible', jag tror att vi har den i Sverige med, ’Bibeln’ har jag för mig. Tyvärr tog den sig inte hela vägen till Bokhandelns ’topp tio’ då Twilight och ”Din väg till inre lycka” sålts i tio miljoner exemplar vardera, en för varje svensk och resten för dom som fortfarande inte förstår varför Bella och Edward älskar varandra och varför dom själva inte kan hitta kärleken trots att dom läst ”din väg till inre lycka” minst två gånger och bockat av ”att göra listan” på sista sidan. En kaffe, absolut, självklart. Svart, givetvis. Jag slår mig ned här på en av era förtjusande trästolar med plåtornament i varje hörn.
Kaffe, Paul Celan och portugisiska på bordet. Och dig - ljuva svarta penna av kulspets, och dig - himmelska skrivblock i vitt som så tacksamt tar emot vad jag har att säga, skriva. Vattentimme, gruspråmen. För mig till kvällen, jag har, som den, ingen brådska, ett dött varför står i aktern. Klockan närmar sig 19.36 och trumslag höra i bakgrunden. Fadern ler, precis som adoptivfamiljen som igår såg sitt barn för första gången, huset jag nu fruktar kryper tidsmässigt närmre, barnens skrik i mina öron dåna och den ljuva afrikanska aftonmusiken skruvas ned.
No comments:
Post a Comment