27 personer, 2 våningar
Jag går där, på min vanliga kvällspromenad. Och killen framför sig drar ned gylfen och kissar. Rakt framför mig. I chock stannar jag för ett tag men fortsätter sedan vidare på den långa breda avenyn. Jaha, tänkte jag. Hemma i huset ligger barnen och sover i sina spjälsängar, plus tre äldre barn från barnhemmet. Två familjer på övervåningen, Aino, jag, dom som jobbar med barnen och lite fler. Det är svårt att hålla koll, men vi fick det till att 27 personer sover i huset i natt. 27 personer. I ett hus. Nigeria. Under natten känner jag mig konstant iakttagen, i och med att jag sover på golvet i vardagsrummet med sju andra. Sover fyra timmar och vaknar av leksaker som flyger och röster som surrar. klockan är 05.35. God morgon. Glad lördag.
Nigeriansk Lucia och behovet av tystnad
Springer upp med tuppen, hoppar i duschen med hönsen. Värmer vatten till kaffet som jag inte hinner dricka upp och bränner mig på tungan av gröten jag hastigt slänger i mig. Tandborste och deodorant åker ned i väskan, ingen tid finns för det nu. Bilen ska precis åka för att övervinna den trafiken som säkert kommer att pryda Lagos gator denna lördagsmorgon. Men när jag rusat ut på uppfarten är bilen borta. Snabb var hon. Jaha. Jag får väl ta taxi, eller promenera. Går in för att göra nytt kaffe.
Förberedelser inför basaren är full gång och jag står vid ett bord och säljer begagnade leksaker som säkert är från medeltiden. Jag säljer lotter, aningen modernare. Säljer biljetter till lottdragningen, säljer många biljetter. Står på tok för länge på samma fläck, går några steg åt höger, några åt vänster.
Stranden
Och så får båten motorstopp. typiskt. Vi vajar fram och tillbaka i båten och det tar ett tag innan vi långsamt kommer vidare, vi passerar oljeriggar, kåkstäder och regnskog. Jag är lite för exalterad över tillvaron och bryr mig inte riktigt om att tala med de andra. Jag gör ett par försök lite då och då men jag hänger inte riktigt med i den kulturella konversationen. Vi glider in mot land och för första gången i Nigeria ser jag en strand, en brygga och mina fötter rör den varma sanden. Vi promenerar tillsammans med ett tjugotal lokalbor som bor här, till en plats där vi ska grilla och då vi inte får bada i havet - finns också en pol. Ni förstår, havet är otroligt strömt här. Det ligger ett halv sjunket oljefartyg vid stranden. ”The downside of this business” säger kvinnan från London vars man jobbar inom just denna industri. Jag promenerar upp till huset. Samtal efter samtal med person efter person. En trevlig eftermiddag som efter förrätter, 41 personer, godsaker, poolhäng, strandpromenader, och fruktsallad. Båtarna går, en till the yacht club och en hem.Jag ska vidare till the yachtclub, den lyxiga uteserveringen där dom få vita människorna som bor i Lagos håller hus, den fina restaurangen där man har utsikt från bukten av VI (Vicoria Islands) ut över staden. Kläcker en till öl i båten och det är lösligt mycket enklare att prata med alla den tidigare i morse.
Adventspromenaden
Hej flyger hej vilt på gatan, av någon anledning vägrar mina nigerianska vänner lämna mig långt ifrån huset. De vill se att jag går in i huset. Att jag är i säkert förvar. Fantastiskt, schyst. Jag väntar 15 minuter, sedan tar jag på mig dom orange flipflopsen och promenerar ut. Andra advent. En kortare promenad och jag försöker pruta ned priset på en cola. Okej, vet du vad? Det här är det jag har, du kan antingen välja att sälja den till mig och få lite pengar eller inget alls. Eller hur? Jag bor precis runt hörnet och kommer säkert komma tillbaka för att köpa en till cola en annan dag. Du får fullt pris då. Förstår du? Jag får den för sju kronor istället för 25.
Jag har promenerat förbi samma gäng varje kväll nu. Dom sitter utanför kyrkan runt knuten. Idag pratade vi om mitt tvåfärgade hår som fascinerar nigerianerna så in i tusan. Jag säger att, det är inte så ovanligt att färga håret rött. Nu kan jag inte riktigt se dom här i mörkret men jag känner förvirringen. Rött? Grönt? Blått hår? Dom försöker lära sig mitt namn, nej. Inte Linear, Linia eller Lenia. Linnéa. Jag uttalr ju ditt namn rätt, kom igen nu. Dom var dom som hade vanliga, engelska namn. Vanliga är att ta i, men absolut enkla. Strong. Så löd ett av dem.
No comments:
Post a Comment