Friday, December 13, 2013

Som skridskor i kungsan

Jag lyssnar intensivt och stirrar mig blind på skärmen där Charles berättar hur mr. Scrooge kommer att dö på juldagen om han inte tar och skärper till sig. Charles Dickens. Min egna jultradtion såhär dagen före lucia. Facebook har dränkts i stämningsfulla luciabilder och i bakgrunden på datorn lyssnar jag på tågandet i Öebro. Där dom promenerar med sia vita klänningar och ljus i håret, ljusen tindrar och klänningarna som bländar. Solen som lyser starkt över Lagos och valnötsträden som blomstrar. Inget som för mig kopplas samman med jul, jul är vit. Jul är bak och jul är familjen. Jul är inte gröna träd, jul är inte värme och jul är inte bad. Jul är i så fall skidor, kanske skridskor i kungsträdgården. Att cirkulera runt runt i tre timmar tills man inser hur tråkigt det egentligen är.  Här sitter jag och babblar på om det nu upplever, ni vill höra om Nigeria. Jag vill höra om Sverige. Lev i nuetm säger jag till mig själv, men helt ärligt? Helt himla ärligt, så är allt jag vill göra just nu att sitta i domkyrkan och se på ett luciatåg och äta lussebullar och vara med familjen. Det ser ju så himla mysigt ut. Sedan somnade jag plötsligt. För första gången på fyra dagar, efter att ha lyssnat på mr. Dickens. Tack, tack ska du ha. Jag vaknade lika gott, jag vaknade inte till doften av lussebullar men jag vaknade till ljudet av skrikande barm. Nästan samma sak. Nu böjer jag mig ned för att hitta min lunchlåda, men det fins ingen lunchlåda. Vart är min låda med lunch? Kaffe blev ersättning. Kaffe blir dagen, innan öl tar över. En bit banan på det. En chailatte om jag verkligen ska lyxa till det idag. Det är ju trots allt lucia. Trots allt. Så är det faktiskt lucia. Ja en chai får det bli. 


Gårdagens, numera vardagliga mathäng vid det lokala haket. Där den vita tjejen lär sig äta Eba och soppa med händerna, doppa dom i en skål med vatten och äta fisk med ben och huvud. Här sparar man på resurserna, kanske kan vi lära oss ett eller annat ting från Nigeria? Kanske kan vi inte, kanske ska vi bara.

Minen efter att jag testade EBA.

Tanketiden innan jag listade ut hur man åt fisk med ben.

Fnisset efter första måltiden, fete att jag testat bönor med fisk och tomatsås.

No comments:

Post a Comment