Oyibo på morgonmarknad

Det var sista heldagen å Quintessence och rapport efter rapport, mail efter mail, dator till en annan dator och tigerbalsam efter nackspärr. Jag väljer att promenera. Avveckla Lagos. Sista promenaden, tar in luften, den inte alls särskilt fräscha luften, men den varma, bekväma Harmattam. Harmattam är Den varma perioden under december, när luften doftar en blandning av Sahara och regn. Imagine. Fem nya vnner och en make, jag som skulle avveckla, inte skaffa på vägen hem. Gott sover jag i rummet, glad som ett barn på julafton, det är ju trots allt det snart. jultomten hade kommit inatt, sa Catherine. Och gav mig ett paket inslaget från pappret från butiken. ETT MONOPOL! City av Lagos edition! Fortsätter 'att springa som ett barn på julafton, ropar ’kolla vad jag fått, Aino, kolla vad jag fick!’Klockan slår 05.45 och trött öppnar jag mina runda bruna ögon, mörkt ute. Det betyder sova, jag vill inte upp. ’Oyibo!!’, vaknar nu. Befinner mig bland tusentals människor på en marknad belägen på The Mainland. När jag blev tillfrågad att komma hit, fan vilken komplimang. Dom tar inte vem som helst hit. Jag ville hit när jag hade varit i Lagos en vecka, kände att vad tusan, det här är ju inga problem. Jag ser nu, mamma jag kan se nu. Fattigt, inte lika som i Makoko så klart. Slummen nedanför 3 rd mainland bridge, belägen på vattnet med båtar med hemgjorda plastspegel. Det ät trångt, Oyibo betyder vit. Jag är uppenbarligen den ändå här. företagen förbjuder sina expats att åka till platser som dessa. Dom vill ju inte behöva betala. Eller? Agnes får tredubbla priser på allt, fisken är svår. Jag går undan, blir bortlovad. Agnes får på andra sidan gatan äntligen fisk för 2000 naira, och jag får en kram av min framtida mother in law, enligt henne då alltså. Det här med Polygami är lättare än jag trodde, speciellt när jag inte träffat mina makar än - bara deras mammor.