Svett, passion, frustration och ett drjurhuvud

Hoppar på bilen i farten och känner mig som en riktigt cool actionfigur. Lyssnar på reagge och låter vinden vina över de små vickande hårstrån på underarmen som fritt hänger utanförfönstret. Dels för att det är svalkande, dels för att vi är fem personer i baksätet. 

Och där ligger ett djurhuvud, och en lever, alltså inte ett djurhuvud som lever utan organet 'lever', fan nu blev det förvirrat. En lunga här och ett hjärta där. Marknad. En fet jävla marknad är vad det är. Tusentals glada, vänliga ansikten som välkomnar mig till Lagos. Slås av en fruktansvärt doft som tränger sig in i näsborrarna och bland detta sitter jag och väntar. Aldrig någonsin har en plaststol varit så bekväm. Tillsammans ned en fjärdedel av Lagos invånare jagar jag allt från tyger till plastmuggar, slänger mig över bilar för att hålla samma takt som resten av befolkningen som smidigt glider bland bilarna. Jag  är nästan helt säker på att jag gör som dom, mina egna version av Bruce Lee, men hur kommer det sig att jag blir trampad på och nästan överkörd varannan minut? Slår sönder min tånagel på vägkanten i samband med att jag duckar för en kvinnas bananhög hon bär i en korg på huvudet. För i helvete din jävla idiot! Vill jag skrika. Istället blir det ”Hihi, I am so sorry madam, no worries. How are you today?” med en pipande flickröst. Den lilla femåringen bredvid mig har högre prestige än mig. 

En enorm misär breder ut sig så långt min syn når, vilket inte är så långt för min syn är inte så bra på långt håll, men genomsyras av skratt och kryddas av lycka. Människoögon som lyser av frustration och passion, djupa suckar åt trafiken på huvudgatan. Varför försöker han att köra bil här, han förstår väl själv att det inte kommer gå? Det finns ett lugn bland stormen, jag har lite svårt att se den i transen jag befinner mig i. Folk är inte så stressade jag tycker att dom borde vara, med tanke på miljön. En kvinna går förbi med läsk i sin korg på huvudet och jag visslar till mig henne och köper mig en kall coca cola för fem kronor. Tack gode gud, säger jag och stirrar blankt upp mot himmelen. 

Trafiken står stilla och förarna är vansinniga, ljudnivån är hög. Som i skolan när det där enorma örat på matsalsväggen lyste rött. Fast hundra gången värre, örat hade säkert brunnit upp för länge sen. Ingen mer kommunaltrafik idag, tack. Den där sköldpaddan på takterrassen i Marocko skulle ha kommit hem snabbare än taxin jag sitter i.