#KONSTPROJEKTETRESER: Nytt livsmål efter bristen på saffran

Genom Lagos trafikerade gator flyr vi jobbet. Efter ännu en dags arbetstid i nigeriansk tid. Qs, chauffören och jag i en alldeles för trång bil. Det låter lite faktiskt som en spionliga, det vore väl något? Anledningen till förkortningen Qs är att jag pinsamt nog, inte kan uttala (eller stava) namnet på Ainos butik, därför har jag valt att kalla gänget från butiken just det, Qs. Det är varmt och trångt här i bilen, men för tusan, finns det hjärterum finns det stjärterum. Och hjärterum finns det minsann i Nigeria! Kanske lite mer osäker på stjärtefronten.

Hur trevliga dessa resor än är har jag börjat känna att det vara skönt att ladda betterierna. Jag hatar för övrigt det uttrycket - ”Nu tar vi lov och laddar batterierna”, som lärarna brukade säga i skolan. Men i det här sammanhanget känns det inte mer än rätt. Eftersom att min idé om att få julbaka sprack i brist på saffran har jag ny ett nytt livsmål. Att ta en riktigt lång promenad. Det brukar jag ofta göra hemma i Sverige, vandra omkring på någon trevlig gata och lyssna på ett bra album. Ofta för att lugna ner mig, bli av med stress eller också för att ta in en speciell känsla. Ni förstår, jag har två grejer som jag tycker om att uppleva när jag reser. Det första är att lyssna på en glad låt som påminner om mina vänner samtidigt som jag åker bil över en lång bro in till en ny stad (om det inte finns går också motorväg bra, men snabbt ska det gå). Det andra är att promenera och ta in närvaron, jag älskar att slås av den där shit-jag-är-verkligen-här-känslan. Jag menar, har inte du också något för att maximera din semesterkänsla? Jag vill också passa på att tipsa er om sista minuten resor, ett bra tips till om du vill vara spontan, och verkligen känner för en semester nu. Det här planerar jag alltså inför i morgon. Jag ska äta min vanliga svenska frukost bestående av hembakat bröd, yoghurt med linfrön, solrosfrön och hasselnötter. Sedan toppa det med en stor kopp kaffe och ett glas apelsinjuice. Och en malariatablett på de, så klart. Sen kommer det bästa av allt. Stunden då jag kliver ut från dörren och tar ett djupt andetag. Redo för en ny dag! Ta stegen ut i friheten, le mot grannarna med ögon som lyser av glädje och sedan bara gå. Strosa runt med Bob Dylan, Bob Marley eller någon annan go Bob i den blå Ipoden, den blå iPod jag tog med mig som ersättning av iphonen. Ett val jag starkt ångrar. Jag vill promenera riktigt långt, njuta av solen och inte försöka att inte andas in alltför mycket avgaserna från gatan. Även om det hör till själva Lagos-upplevelsen. Jag vill betrakta dom små stånden längs gatan i Fallomo i lugn och ro, dem små stånden dom kallar butiker. Och sedan förbi det där onödigt stora huset med en julgran innanför muren, där bor nog ett par riktigt rika typer. förresten Jag har sett att dom börjat julpynta sin mur nu. Tänk er drottninggatan i december gånger 2, fast på bara en liten mur. Den här promenaden från huset till jobbet kommer nog ta mig någon timme, och om jag minns rätt från gångerna jag åkt bil här, är det att gå rakt fram hela tiden. Det lär jag nog märka. Att en gata, en otroligt lång gata, kan erbjuda så mycket att se. Det kan väl inte annat än fascinera.