Vägarna utanför city är minst lika förstörda som regeringen. Fascinerat ser jag ut över regnskogen intill vägen, med tjocka murar av grönska som skyddar regnskogens liv från nyfikna turister som jag. Här inne gömmer sig allt från ormar, stora nog att svälja dig, till lejon, tigrar och tjuvjägare som snart sålt så många djur att skogen snart är tom och dom står ensamma kvar. Samuel räcker mig tygkassen med min lunchlåda, och med lilla Samuel hängandes över ena armen, lunchen i andra och en bil som flyger från hål till hål kämpar jag med att få i mig min kokade Planté i munnen. Det är en enorm banan, cirka fyra bananer i en. Det finns tre sätt att tillaga den - fritera, koka eller i ugn. Efterrätt till lunch. barnet har somnat. Mr. Samuel, chauffören, och jag talar glatt om allt mellan himmel och jord men plötsligt inser vi att trafiken slutar röra på sig.
OBS: Har ingen bild på den enorma bananen. För att ge er en uppfattning så länge:
NU: Något har hänt, det finns inte mycket att göra än att stänga av bilen och ta det lugnt. Jag hade förväntat mig värre, men vår 5 timmar långa hemresa var trevlig och som en av Lagos få ljushyade möttes jag av flertalet nyfikna blickar, leenden och blev inte kidnappad en enda gång. Har inte fått malaria än heller, kan jag väl tillägga.
----
Kan tillägga att på resan till Eruobodo house igår morse såg vi en stor brand någon kilometer från vägen, det visade sig vara husbränder. Och vägstoppet berodde på två lastbilar som krockat. Vad jag vet hittades inga döda.
No comments:
Post a Comment