The power of the coca cola

Min mage försöker säga något till mig men det är svårt att urskilja ord bland det där kurret som pågår där nere. När jag var liten lärde jag mig att det betyder något i stil med ”Hörru för i helvete, jag är inte riktigt nöjd. Kan du vara snäll att ge mig lite mat?”. Jag ignorerar magen. 

Jag ser i stället ut över den första, lyxiga och inte riktigt nigerianska miljö runt om mig. Ett högt beige hus, ett högt rent beige hus. Ett högt rent beige hus med pool. En pool med lekande barn i och en pool med föräldrar som beundrar sina barn med en enorm kärleks full blick. Jag ser framför mig en tecknad serie, där föräldrarna hade avbildats med stora hjärtan istället för pupiller. 

Nu kurrar magen igen, det börjar bli svårt att ignorera. Jag sitter i en solstol med en bok och en flaska vatten. Jag sippar i ställer för att dricka vattnet trots att värmen dödar och min kropp är lite för uttorkad. Idag har jag ätit en brödbit. Igår åt jag faktiskt två brödbitar och, ja precis och, mer kommer. Och en pajbit! Men nu har hungern kommit tillbaka, samtidigt som familjerna reser sig upp från vattnet med sina barn. Och då hör jag någonting underbart. ”Hey Linnea, Linnea?” "Oh sorry, yes?” svarar jag. ”Would you like a coca cola, beer or anything?”. Jag blir tårögd, tack gode gud, såklart jag vill ha!! Säger jag för mig själv. ”That would be lovely, a coke thank you so much”. Jag för sugröret mot munnen och drar in, det är bubbligt. Och det kittlas lite i näsan. En perfekt svalkande känsla som sköljer genom hela kroppen, jag ser leende upp mot solen och suckar av lycka. Ja. dt här skulle man kunna göra en reklam för Coca Cola av? Jag vet att min mage hellre skulle vilja ha mat, något att brottas lite med mer där nere. Men hen verkar ändå rätt nöjd, har nu slutat kurra och jag känner en mättande känsla. Jag menar fy fan vad gott, jag är så mätt, jag är pigg. Det är The power of the coca cola! Plötsligt är jag inte ens sugen på middag igen. Har ni någonsin varit så hungriga att när ni får kolsyra i er, känner ni en så sjuk mättnad? Så känner jag. 

Tills efter någon timme, ”Hörru för i helvete, nu får det vara nog. Kan du vara snäll att ge mig lite mat?”. Aldrig nöjd. Jag köpte då två kycklingpajbitar, ett gigantiskt fruktbröd och ett kycklinglår. Lita på magen, säg farväl till hungern. Nu är jag inte yr, nu är jag inte trött, nu är jag lycklig.