Jag berättade tidigare om det nya kontoret för Ebuonoluwa Foundation som ligger i en helt fantastisk byggnad. Ett av dem få husen gjorda i trä och som har en så fantastisk arkitektur att jag hade kunnat tuppa av. Huset var tråkigt nog dränkt i smuts och n plats för antika prylar som för länge sedan passerat gränser för uselessness. Tillsammans med Aino och Samuel besökte jag under förmiddagen huset för att lämna vissa prylar och för att hämta upp vissa andra prylar. Innanför detta hus murar visar sig en annan del av huset, en otroligt charmig trädgård med två stora hundar och den otroligt intressanta kvinnan jag träffat två gånger tidigare och vars pappa är arkitekten bakom huset. Vi pratar med varandra om allt mellan himmel och jord. Kvinnan är glad, sprallig, någon blandning mellan hippie, orientalisk, jobbar som konstnär, och hur det än låter, kändes som en äldre nigeriansk version av mig själv. Vi hade en trevlig pratstund innan hon tillslut behövde ursäkta sig för att gå tillbaka till sitt arbete bakom den enorma Apple-skärmen. Jag stod ensam kvar på den enorma gården med två enorma skällande hundar. Van som jag ändå är med hundar, mycket tack vare med hundälskande mor, slutar det med att jag och hundarna leker kurragömma ett tag.
 |
| mr. zack |
Men sedan dyker vår hundrädda mr. Samuel upp bärandes på en pall och så fort han ser hundarna som nyfiket närmar sig lyfter han sin pall i försvarsposition och man kan se hur håret reser sig på hundarna. Dom börjar skälla. Jag menar självklart, jag skulle också blir rädd om du plötsligt ställde dig med en pall i fight- position. Det är kaos, och jag vill tipsa dig om att om du är hundrädd och befinner dig i liknande situation, snälla, använd varken, kyl, frys, pall eller soffa som försvar. Det brukar räcka med att vara lugn och vi andra slipper att drabbas av tillfällig hörselskada. Har du testat att klappa hunden?
No comments:
Post a Comment